Ibland är man seg. Fast på ett bra sätt!

Titt som tätt får ja en smula ångest av att ja inte lägger in en högre växel me mitt pluggande och ser till att ja blir klar och får ta ut min efterlängtade examen. Någonting håller mig tillbaka dock. Men häromveckan tror jag kanske anledningen lyckades formas till ord i min mun när jag och syrran satt på burger king på avenyn och svullade loss på dressingdoppade hamburgare och välsaltade pom-fritt efter en förmiddags shoppingtur. Hon frågade nämligen varför ja inte bara pluggar färdigt helt enkelt och så kände hon även för att påpeka att hon minnsan var färdig med sina fyra år när hon fyllde 24. Detta påpekande upprepades även ett par gånger då det är viktigt för min syster att alltid upprätthålla storasyster-lillasyster-relationen (helt objektiv sanning ja svär... ;). Mitt svar på hennes fråga blev då: "-Men.. neje då måste jag ju börja jobba heltid."

Va!? Det här är inte bra.. Jag har inget driv och därför är jag en misslyckad person. En medelmåtta. En svennebanan. Jag köper inga strandtomter och renoverar hus. EN NOLLA!

Haha *vågar inte kommentera hos milj.in.30*... Nej, min poäng i det hela är väll lite att karriärmässig framgång kanske inte är den viktigaste framgången just för mig. Deltid is the shit! De tillfällena i livet jag jobbat heltid hittills har fan inte vart roliga någonstans. För tänk att veta att man ska gå upp varje morgon klockan sex och sen komma hem trött och jävlig klockan fem, i säg 35 år till, innan man går i pension. Man kan ju för fan ta självmord för mindre.