I mitt tidigare inlägg från i fredags fick jag en kommentar som jag tror skulle uppfattas som lite "konstruktiv kritik"... (haha beef, de va alldeles för längesen) pga att jag valde att sälja av en liten del av mina innehav för att få ekonomin att gå ihop den närmsta månaden och för att jag inte ville låna pengar av någon annan. Givetvis förstår jag poängen som försökte framföras. Att det var ett misslyckande att "behöva" (givetvis behöver man ingenting, man väljer att göra saker. skriver man "jag blev tvungen" så är det bara ett omedvetet försök att sänka nivån av ångesten genom att lägga skulden på omständigheter och inte tillskriva misslyckandet till sitt egna handlande) göra det draget. Och jag håller med. Det känns absolut som ett misslyckande. Nu i efterhand kan man dock se att det jag gjorde fel var att inte ta med, i min budget för 08, att index i december skulle ligga på -40%. Och eftersom allting bör mätas i relation till något annat tänker jag dra kortet att det faktiskt till och med var många expeter som inte heller klarade av att förutspå detta och i relation till dom så "behöver" (hehe, läs tidigare parentes) jag inte känna att det var ett så stort misslyckande ändå. "We are what we think" som den feta indiern med guldkuk sa.
Dessutom skulle jag inte kalla det för en "avstickare från mitt uppsatta mål". Snarare som en tillfällig motgång. Stor skillnad..! ;)
För övrigt insåg jag precis att humöret växlade ganska snabbt mellan mitt föregående inlägg som skrevs för typ en timma sen jämfört med detta inlägg. Jag tror att i princip alla tjejer förstår vad jag pratar om men hej alla herrar och pojkar. Välkommen till kvinnornas värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar