onsdag 22 oktober 2008

Det eviga samtalsämnet - studentekonomin

Då och då snubblar man över nått inlägg av någon 30 årig blogg-gubbe (höhö) som klagar över att studenter klagar på sin ekonomiska situation. Jag kan dock inte riktigt förstå vad det är den där 30-åriga gubben tycker e så himla konstigt. En student får totalt ut ca 7500kr/månad. Jag är student och min månadsbudget kräver en månadsinkomst på minst 8240kr för att gå ihop. Väljer man att inte jobba extra nånting under året har man även rätt till bostadsbidrag (på 500-600kr/mån?)om man lever på typ 35kvm eller mindre. Jobbar man extra, vilket man är tvingad till, tjänar man för mycket pengar under ett år för att få bostadsbidrag (dom där 77000 eller vad det är man får i studiemedel under ett år räknas ju som skattepliktig inkomst+ extrainkomsterna under sommarn och då är man snabbt över gränsen).

Känner man att utbildningen inte kräver heltidsstudier så orkar man med att jobba extra utan att tiden springer ifrån en. Känner man däremot att utbildningen faktiskt kräver heltidsstudier så orkar man inte jobba extra utan att det samtidigt går ut över studierna. Eftersom inte alla människor här i världen kan låna pengar av sina föräldrar hur som helst blir alltså resultatet att studenter tvingas jobba extra för att få ekonomin att gå ihop trots att dom inte känner att dom hinner med studierna samtidigt.

Upplägget att Csn-apparaturen skall fungera som ett tryggt låneinstitut för studenter under deras studietid fungerar i dagens läge alltså inte tillfredställande. Då studenter har högre utgifter än inkomster skall man alltså både studera heltid och jobba deltid. Skulle man däremot genomföra förändringar tex att studenternas lånedel skulle öka med 1500-2000kr/mån skulle folk sluta behöva oroa ihjäl sig för att klara ekonomin under studietiden. Dessutom tror jag att fler skulle slutföra sin examen istället för att hoppa av innan ex-jobbet som många gör nu för att det e bråttom att börja tjäna pengar. Sådär. Va bra att vi fick rett ut det här, nu kan folk sluta sitta och filosofera över hur täta studenter är.

Att just min studieekonomiska situation går ihop beror ju på att ja gjort ett aktivt val att faktiskt axla pressen att plugga heltid och jobba deltid (och jobba hela sommrarna och julaftonsmorgon och andra skittider me bra o.b.. Börjar dock bli lite påfrestande. Det är inget jag rekommenderar faktiskt.. Nästa termin ska ja börja ta helt lån och studiebidrag. Då behöver jag bara jobba två helgdagar per månad för att min budget ska gå ihop bra. Fast jobbar jag sju dagar till/månad så kan ja ju köpa mer aktier förståss hehehehehe.... ;)



4 kommentarer:

Sjukpensionären sa...

Vi sjukpensionärer brukar också bli anklagade för att vara täta (: Men så är det ju givetvis inte. Jag skulle inte vilja gå på csn framförallt nu när jag har en riktigt fin pension att se fram till när jag fyller trettio..(;

Jag tycker csn borde höjas. Det är ju människor som har ambitioner och troligtvis kommer få ett jobb i framtiden. Att kunna låna mer pengar borde ju finnas som en möjlighet i allafall.

Gustav sa...

Det är karaktärsdanande att leva under knappa förhållanden. Studietiden kan därför ge dig andra viktiga kunskaper än de du finner i böckerna. Du borde vara glad över att kunna leva knapert, att bara kunna gå ut och festa 2 gånger i veckan samt tvingas avstå åtminstone ett av två möjliga aktieköp. :)

Väldigt många studenter har för övrigt möjligheten att bo kvar hemma hos föräldrarna och då ser deras ekonomiska situation naturligtvis helt annorlunda ut. Varför valde du att flytta?

Anonym sa...

pojkar:

Poängen är att studielån är inte bidrag utan lån som sedan betalas tillbaka till staten. Andra människogrupper i samhället som sjukpensionärer, föräldralediga, mf.l har rätt till bidrag/kompensation/lån men just gruppen studenter har man helt enkelt tagit sig rätten att bestämma att dom inte skall ha råd med sitt uppehälle. Jävligt märkligt. Alla lärare står nämligen och säger "ja och tänk nu på att ni faktiskt studerar på heltid så vi förväntas oss att ni lägger ca 40 timmar i veckan på att studera" medans politikerna säger "men ni måste jobba också, kanske blir stressigt men vadå alla människor klarar väll lite stress".

Jag flyttade hemifrån för fyra år sen av lite olika anledningar. There was this boy... :) Och så gillar jag och min pappa att reta varandra ganska mycket och det börjar givetvis alltid på skoj men det slutar alltid men hetsdebatter eftersom ingen av oss vill ge sig. Och så vill man väll ha lite frihet och privatliv kanske..

Anonym sa...

Agreed.

Ang extrajobb:
Alla klarar inte av att plugga 100% och jobba extra samtidigt, precis som du skrev "fröken". Detta beror på vad en studerar, vilken pedagogisk modell som passar ens inlärningsförmåga bäst och en jävla massa andra faktorer, så klart.

Ang boende och andra utgifter:
Om en är uppväxt i Kiruna och kommer in på en utbildning i Malmö så finns det inte en chans att studera heltid samtidigt som en pendlar. Det är dessutom dyrare än att hyra bostad. Det krävs inte mycket matematikkunskaper och allmänbildning för att kunna lista ut att 7500 inte räcker för att täcka alla utgifter som _alla_ studenter i hela landet har, oavsett studieort.

Men jag anser att den viktigaste punkten är att värdera utbildning ur en demokratisk synvinkel. "piskan och moroten"-metoden har aldrig bevisat sig fungerande förutom från förespråkare av samhällsstrukturer som vi klassat inhumana för många år sedan. Från ett pedagogiskt perspektiv är den metodens konsekvenser kortvarit positiva och långsiktigt negativa.

Att ge _alla_ medborgare en möjlighet till en fullvärdig utbildning är en extermt viktig demokratisk rättighet och ingenting som kan argumenetras bort med löjliga personangrepp på 300 000 studerande.

Studeiemedlet är en viktig förutsättning för denna rättighet.