Vad p/e-talet EGENTLIGEN betyder

Jag noterade att en annan ekonomibloggare valt att inte köpa aktier i ett bolag enbart för att p/e-talet var för högt. Och då menar ja inte skyhögt, typ p/e 185, utan ett p/e på strax över 20. Eftersom detta synsett av att handla med aktier går stick i stäv mot mitt synsätt, där p/e-talet egentligen representerar något annat, måste jag givetvis bena ut vilket av synsätten som är mest rätt (för dom som inte orkar läsa vidare kan ja ju redan nu säga att mitt är mest rätt ;).

P/e-talet beräknas som bekant genom att aktiekursen divideras med vinst per aktie. Exempel: Ett bolags aktiekurs är 140kr och vinsten per aktie enligt senaste bokslutet är 9 kronor. Då blir p/e-talet 140/9= 15,5. Stabilast brukar p/e-talet anses när det ligger mellan 10 och 20. Och med stabilast menar jag att bolaget har en värdering som det med hyfsat hög sannorlikhet kommer kunna leva upp till den närmaste framtiden/kommande åren. Men nu ska man inte lura sig själv och ta för givet att ett p/e under 10 betyder att aktien är undervärderad och därför per automatik är köpvärd! Företag med problem har oftast låga p/e-tal, då marknaden förväntar sig att vinsten kommer att falla, folk tror inte på företaget eller branschen som sådan. Ju lägre p/e-tal desto lägre värderas alltså företagets vinster bli. Företag med stigande vinster däremot har ofta höga p/e-tal. Mycket på grund av en begynnande eller existerande tillväxt som talar för en fortsatt tillväxt vilket ger en stark förväntan på bolagets prestationer (och som visar sig genom att aktiekursen går uppåt). I denna artikel på sidan tre (jag rekommenderar att man läser hela, den va jättebra!) kan man läsa ett utmärkt exempel på hur ett företags (i detta fall Astras) p/e-tal, tvärt emot vad man lite slarvigt tar för givet, utvecklas neråt under 6 år mot ett stabilare p/e-tal i takt med att de ökande vinsterna rullar in (aktiekursen steg med i genomsnitt 30% per år samtidigt som p/e-talet 30 vandrade ner till 17). Och det är just detta jag menar är så konstigt när folk uttalar sig om att ett bolag man är fundamentalt positivt inställd till inte är köpvärt bara för att p/e-talet är lite högt! Hur tänker man då? Vill man verkligen bara köpa aktier i bolag var allmäna värdering är sketlåg? Tror man att man lastar portföljen full med turn around-cases pga att bolagen har låga p/e-tal? Och är det inte allmänt kännt att vissa bolag kan ligga på mycket höga p/e-tal flera år i rad?

Det fina i kråksången är ju just att P/E-talet är ingen hårddata bara för att det består av siffror. Det handlar tvärt emot om en siffra som till 50% består av information från aktiekursen; det vill säga förväntningar och spekulationer på företagets framtida intjäningsförmåga. Hyfsat högt p/e-tal (i kombination med positiv fundamental analys) betyder alltså hög tro på att bolaget ska utvecklas starkt vilket betyder stigande aktiekurs = klirr i kassan. Visst är det märkligt att folk i allmänhet vill köpa i bolag vars aktiekurser ligger i en positiv trend eftersom man på detta sätt unviker att förlora pengar på att försöka fånga fallande knivar, medans ett starkt p/e-tal tvärt emot fungerar avskräckande trots att dessa två saker till en viss del indirekt talar om samma sak?