Idag är min portfölj värd ca 37.000kr. Det är pengar som jag egentligen kan leva utan. Ändå gör jag ett aktivt val att behålla dom istället för att till exempel skänka dom till mer behövande människor som lever i sjuk- och fattigdom. Indirekt kan man alltså säga att jag tycker att det är viktigare att jag får köpa och sälja aktier än att en grupp barn i något fattigt land får ordentlig sjukvård. Eller mat i magen. Eller utbildning som förmodligen kan leda hon/han in på ett bättre liv. Tycker ni att jag är känslokall? Borde jag ha dåligt samvete för att jag är så egoistisk?
Som tur är skänker gissningsvis en större del av vår befolkning pengar till andra människogrupper i nöd. Vissa kanske skänker en hundralapp eller två i månaden till cancerfonden, BRIS eller läkare utan gränser. Man kanske köper lite träd i regnskogen eller skänker en liten slant till ett vaccinationsprojekt för kvinnor på afrikas västkust. Tycker ni nu att dessa människor som skänker pengar är givmilda och omtänksamma?
Poängen jag vill komma till är att hela tankeloppet bakom att skänka pengar till välgörenhet är så otroligt motsägelsefullt. En person som tjänar 25.000kr netto i månaden kanske skänker 200kr i månaden. Kvar finns alltså 24.800kr för denna person att konsumera eller investera efter behag. Tycker ni nu fortfarande att denna människa som skänker pengar är givmild och omtänksam? Eller är den rent av känslokall och egoistisk som behåller så mycket pengar själv när den kunde hjälp så många andra människor? Och säg att en annan person tjänar 10.000kr netto och skänker 200kr i månaden. Kvar finns då alltså 9.800kr för denna person att leva upp. Är båda personer då lika givmilda av sig eller är låginkomsttagaren genast en mycket omtänksammare person än den med högre inkomst? Eller är det helt enkelt så att de båda ville köpa sig lite behagligare samvete..?
Nu kan jag ju hävda att eftersom jag betalar skatt och en del av Sveriges skatter går till bidrag till fattiga länder så skänker jag ju visst pengar till välgörenhet. Va bra, betyder det rent regelmässigt att jag inte bör anses ha dåligt samvete eftersom ja faktiskt visst bidrar till välgörenhet? Enligt min mening är välgörenhet rent hyckleri. Man har massa pengar själv, och så skänker man bort en liten struntsumma för att man ska känna sig som en bra och snäll människa och sen har man ändå massa pengar kvar. Frågan blir ju då om man istället inte skänker pengar till välgörenhet, är det verkligen bättre än att va en hycklare?
Slutsatsen måste väll ändå vara att alla pengar som vi skänker till välgörenhet faktiskt är bra.
Trots att det är hyckleri…
2 kommentarer:
Jag håller med om slutsatsen att det är bra att vilja hjälpa andra. Ur ett filosofiskt perspektiv är det dock problematiskt att en person som vill hjälpa andra, ändå prioriterar sitt eget välbefinnande högre än att hjälpa svårt sjuka eller extremt fattiga, t ex genom att köpa saker man inte behöver istället för att skänka bort pengarna.
I know, ja har velat skriva om det här ämnet jättelänge men orden har inte kommit fram rätt förens nu. Mycket motsägelsefullt fenomen. Man rättfärdigar sig själv genom att skänka lite pengar och ändå behålla mycket. Människan är en egoistisk varelse. Det är äta eller ätas som gäller.
Skicka en kommentar