Satt och pratade en kväll i somras med en bekant när jag och mannen var ivägbjudna på middag. Samtalsämnet blev aktiehandel och han frågade mig vad jag trodde om börsläget just nu. När någon ställer den frågan till mig blir jag alltid väldigt glad, men den här gången hade vi dessutom druckit lite vin, så jag blev extra glad, och gick igång och började tjöta om att det säger ju sig självt att när ett investmentbolag som Öresund ligger på över 150kr när substansvärdet är 128kr så e det ju något som e jävligt osunt och att man kan ju fan inte gå in på vilka nivåer som helst m.m. När han fick en syl i värdet svarade han att "Jaa nää alltså jag är ju ganska ny på det här". Och han tillade att det har ju backat lite det senaste, "för att inte tala om när brexit kom!". För honom som kallade sig själv nybörjare (handlat ca 1 år) så var brexit en ras. Svarade att ja inte kunde dra mig till minnes att det rasade direkt men att det blev en rekyl som reaktion där runtomkring kanske.
De här perspektiven på vad som är en rekyl eller ett ras eller en krasch ser så himla olika ut beroende på vad för erfarenheter man har av dem. Vad är en krasch? För mig som satt med pengar på börsen under finanskrisen 2007-2008 så säger min referensram att en nedgång med 50-70% är att likställas med krasch. Det jag kommer ihåg från åren precis innan kraschen (2005-2007) var att allt gick upp. Det kvittade vilken aktie man köpte så gick den upp. I min värld där och då så trodde jag att den där traden jag gjorde när jag köpte en aktie för en summa, och den gått upp 10% på 2 veckor innan jag sålde, berodde på min skicklighet. Idag vet jag att det med all sannorlikhet inte var så. Jag hade bara turen att traden gjordes under en tidsperiod med starkt stigande index. Vem som helst kunde köpa nästan vilken aktie som helst och tjäna pengar för alla gick ju ändå bara uppåt.
En bra erfarenhet med att ha upplevt en börskrasch är att man vet vad som händer både under och efter den. Under den får man känna hur det känns att se investerade pengar minska och minska och hur logiken i hjärnan fullkomligt skriker av frustration över att det inte blev som man tänkt sig. Efter kraschen, när riskaptiten på marknaden är i bott och man får se aktiekurser man aldrig trodde man skulle få se, det är då den riktiga mind-fucken sätter in, "FÖR DET KAN JU GÅ NER ÄNNU MER ÄN VAD JAG TROR, FÖR DET HAR JU REDAN HÄNT EN GÅNG SÅ DET KAN JU UPPENBARLIGEN HÄNDA IGEN". Av erfarenhet vet jag nu att det är under denna period man ska våga inse att man har fantastisk tur om man har möjlighet att köpa in sig. Men hur vet man då när det har bottnat? Ja, det vet man aldrig förens efteråt.
Den stora frågan nu då - är vi idag på väg ner för våran nästa stora nedförsbacke?
Likheter finns där; stort aktieintresse bland "svenssons" och grafer som visar spetsiga toppar under första delen av året. Ett par år på nacken med lätt tillgång till pengar (billigt att låna) gör ju inte saken bättre. Men det finns också olikheter; jag har inte känt av den falska tryggheten på marknaden att "det kan bara gå uppåt", p/e-talen ligger inte på fantasinivåer, och den där paniken på marknaden att rädda det som räddas kan har heller inte hunnit infinna sig trots att indexet strax är nere på +-0 för i år.
Kanske blir det en annan sorts krasch vi får uppleva denna gången.
Om det nu blir någon.